Vänner!

Hej. Hur definierar man en vän? Det finns många olika åsikter om hur en vän ska vara och hur man vill att en vän ska vara. Ibland funderar jag på hur jag vill att mina vänner ska vara och hur dom ser på mig. Har man för höga förväntningar blir man oftast besviken. Jag tycker så här och det är ganska enkelt, en vän/polare ska finnas där när man behöver den, man ska inte behöva ringa eller smsa varje gång utan det sker naturligt i ett utbyte typ varannan gång principen. Man hittar på saker och det behöver inte alltid vara alkohol inblandat. Man kan gå ut och käka, spela spel, fika, spela biljard, bowling, bara prata, allt möjligt. Många utav mina vänner har jag bara på senaste tiden träffat genom alkohol, det tycker jag är ganska synd eftersom man oftast spelar ett spel då. Med detta menar jag att när man är onykter så kanske man inte är sig själv, eller är man det?
Ibland känner jag mig oerhört ensam när det gäller vänner. Ibland trivs jag utan vänner. Det viktigaste är nog dock att man vet att dom finns där när man verkligen behöver det. Man kan se det som en cirkel med många cirklar. I den innersta cirkeln finns några stycken sen ökar antalet ju längre ut i cirklarna man kommer. Det känns helt okej att det är så. Men det är viktigt att man prioterar den i den innersta cirkeln för de är de viktiga- Lägger man för mycket energi på de andra cirklarna riskeras de i den inre cirkeln att tappas i teorin Jag har seglat mellan cirklarna ett tag. Men på senaste tiden har jag märkt vilken cirkel som är viktigast och som ger mig något tillbaks i form av stimulans, vänskap och känslor. Ibland måste man tyvärr inse att de som man trodde var i innersta cirkeln kanske inte skulle var i den cirkeln Jag kommer säkert att bli besviken och kanske sviken igen. men jag kommer i fortsättningen priotera mer. Jag är trött att lägga energi på såna som inte ger nåt tillbaks.

Om nån känner sig träffad GÖR INTE DET!! Jag är som jag är och vad jag egentligen menar med detta teroietiska virvelvarv jag vet knappt själv det är bara en känsla som växer inom mig.

Nog om detta. Nu har det gått en vecka sen lovet och allt rullar på som vanligt på jobbet. Eleverna har kommit ihåg att de gå i skolan igen och mina kollegor har börjat slappna av igen. Härligt. Igår var det dock inte lika härligt. Hv vek ner sig totalt. Tur att jag hade Don Alfredo hos som var lika deppig som jag när slutsignalen ljöd. Har sett tre matcher med Don alfredo i slutspelet, resultatet är tre förluster. Vi får göra ett nytt försök på onsdag Alfredo? Mats och Karin däremot har jag och min sambo mycket bättre statistik med. Fast egentligen spelar det nog ingen roll vem man ser hockeyn med bara Hv vinner och att man har trevligt.

Nog från djupa Peppe.

Hej då